Rädd hela tiden...

Igår kväll åkte jag hem för att hämta lite kläder och så.. Mamma fick passa Atlas..

Precis när jag kommit i i garaget med bilen ringer mamma och säger att Atlas skrikit till när han rest på sig, han sprang egendom kompostgallret till och med.. FAN!
Han ligger och flåsar och skakar.. Ringer då albano för att få lite råd om smärtlindring eftersom han har plåstret på sig..
Tjejen är sååå trevlig och vi kommer överens om att jag ska ge en hel tablett och så får jag hålla koll på honom noga så han inte dåsar till för mycket.. Utan han ska vara kontaktbar och man ska kunna få upp honom på benen...
Annars var det bara att åka in.. Atlas flåsar och flåsar och flåsar.. När det gått två och en halv timme ringer jag tillbaka och får prata med tjejen igen.. Det blev lite för mycket av det goda.. Han borde sluta om ett par timmar..
Vi fick honom iallafall och kissa jättelänge vilket kändes bra inför natten..
Atlas flåsade betydligt längre än ett par timmar.. Jag hade svårt att sova.. Dels för att han flåsade, ligger ju precis bredvid honom, feber, taggtråd i halsen och hosta.. Toppenkombo! Plus att hela tiden känna rädsla för att vakna med ett skrik och panikartad Atlas....
Tog ut honom en gång vid halv två.. Mest för att svalka lite.. Försökte få honom att dricka lite.. Men icke..
Sen var vi uppe vid fem och gick ut och då fick han även lite färskfoder med lite vatten i.. Sen somnade han nog till och vi sov till halv sju.. Sen började han flåsa igen..

Nu har han kissat :) fått färskfoder två ggr till med massa vatten i och en tredjedels tablett..
Jag vågar inte ge en halv som tjejen tyckte..
Han har flåsat en stund och pipit en del medans jag duschade och gjorde mig oordning.. Men nu verkar det som att han kanske kommer att somna.. *hållertummar*

Sen ska mamma och jag ta ut honom igen och kolla om han vill bajsa igen..

Jag går och är rädd konstant.. Speciellt nu när han har skrikit för att han ställde sig upp.. Man vill inte släppa honom med blicken.. Jag tycker det är obehagligt att vara själv, jag vill att mamma är med och hemma hela tiden..
Bara massa oro och rädsla.. :/

Sjukt tufft...
Tänk om han inte blir bra?!
Min lilla Atlas.. ❤❤❤


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0